En problematik med manga aspekter

Mer an halften av alla hogstadieelever i Kenya har utbytt sex mot pengar eller tvartom, rapporterade den nationella tidningen "The Standard" for nagon vecka sedan. Fattigdom kombinerat med ett ojamnt maktforhallande mellan konen, driver unga tjejer att erbjuda sin kropp i utbyte mot mat, pengar eller sma presenter.

Problematiken med "transactional sex" har tagit mig tid att forsta. I en ovning med vara elever har vi medvetet anvant ordet prostitution for att skapa diskussion men fa har forstatt betydelsen och an mindre associerat det med deras egna beteende. For i det utbyte som sker ar inte sallan kanslor inblandade. I manga fall ar det tjejernas pojkvanner som erbjuder dem en gava eller en liten summa pengar och outtalat vet bada att sex ar forvantat i utbyte. Manga av tjejerna jag pratat med har antytt att sex inte ar nagot som ska vara skont for kvinnan, det ses istallet som nagot som kan erbjudas mannen, varfor en gava i utbyte inte ar mer an ratt.

Med begransad information och annu mindre makt att krava skydd ar snart tjejernas overlevnad beroende av de tjanster de kan erbjuda. Tidiga tonarsgraviditeter ar vanliga och skapar ett stort problem med unga tjejer som hoppar av skolan. Utan utbildning och med barn att forsorja ar de redan djupt inne i en ond cirkel. De som kan blir bortgifta, vilket fortfarande betyder att mannen betalar ett antal kor till kvinnans familj och kvinnan sedan tillhor mannen. Om mannen skulle do, gar hustrun i arv till hans bror.

Dessutom skapar situationen en motorvag for spridning av hiv. De senaste manaderna har jag for varje dags arbete med ungdomar funnit problematiken med hiv/aids mer komplex. Efter att i grupper av tio personer de senaste veckorna haft tva timmars langa samtal om hiv, sex, relationer och stigma med hundratals killar och tjejer i skolorna bestamde vi oss for att vi maste ga djupare. Vi forde samman bade killar och tjejer for att i storre grupper behandla amnen som vi nu harinsett ar direkt relaterade till spridningen av hiv.

Aven om ord som kondom och penis fortfarande vacker hysteriska skrattsalvor har jag kunnat marka framsteg i deras oppenhet till oss, vilket far mig att onska att jag kunde komma tillbaka varje vecka. Vi inleder med att repetera vad de lart sig om kondomer. En tavling mellan killarna och tjejerna om vem som bast kan satta pa en kondom pa en banan ar popular och ger oss ett utmarkt tillfalle for repetition. Nar nagra av tjejerna anvander rakblad for att oppna forpackningen, finns anledning att ifragasatta hur val vara budskap gar fram.

I de foljande mer allvarliga ovningarna, har jag imponerats over deras intresse och formaga att beskriva sin kultur. I ovningen "Who would you choose?" blir de, i grupper med bade killar och tjejer, utsatta for situationen att det bara finns tillrackligt med medicin (ARV) att ge till en aids-sjuk patient och de ar tvingade att i gruppen valja en av fem personer, vars levnadshistoria vi kort beskrivit, samt ge tre anledningar till sitt val. Som vantat faller valet oftast pa de personer som fatt viruset pa andra vagar an genom sex, t.ex. genom en blodtransfusion. Att sex ar det smutsiga sattet att adra sig hiv ar sjalvklart for dem. Vi forsoker utmana med foljdfragor om vad som skiljer de har personernas beteende fran oss andra som ocksa har sex men har turen att inte smittas. Vi diskuterar kring hur svart det ar att doma manniskor utan att veta anledningen till deras beteende, deras bakgrund och att vi inte heller i verkligheten oftast har mer information an de fem rader vi ger i ovningen.

I min favoritovning beskriver vi hur utomjordingen "Orgasm" fran planeten "G-spot" har landat pa skolans fotbollsplan och nu knackar pa dorren till klassrummet. Orgasm ar forvirrad over fenomenet med man och kvinnor, pa G-spot finns bara ett kon, och fragar eleverna om de kan beratta vad som skiljer en kvinna fran en man, om det finns sadant som bara ett av konen kan klara av, vad som ar en kvinnas jobb respektive en mans jobb, vilka problem som finns mm. De borjar genast arbeta och verkar forvanansvart ense om vad som ska skrivas. Generat presenteras sedan skillnaden med att vi har olika konsorganen, ibland namns ocksa graviditet, wet-dreams och hariga brost som konsspecifikt. Jag konstaterar provokativt att Orgasm maste se manniskor nakna for att kunna skilja en man fran en kvinna, vilket vacker forvirrade protester. "Kanske ar det att man inte bar kjol eller tighta byxor", foreslar en av tjejerna. Nar jag fragar varfor man inte kan ha kjol, utbrister en av killarna forolampat: "It's embarrassing!".

"Men build houses and provided the food while women take care of the house and the children" ar det aterkommande och sjalvklara svaret pa fragan vad som ar jobb for man respektive kvinnor. Fattigdom kan skapa problem som gor att mannen maste sla kvinnan eller dricka sig fulla, forklarar de sedan. Jag fragar om kvinnorna som gor 80% av arbetet pa de kenyanska jordbruken och som kan ses varje kvall saljandes dagens skord pa den lokala marknaden, inte tillhandahaller mat. Jag berattar om min pappa som tvattar, lagar mat och stadar medan min mamma jobbar sent for att forsorja familjen. Jag fragar om de fysiska skillnader de har radat upp, omojliggor att en kvinna bygger hus och en man stadar huset om de inte ar nojda med sina roller. Kan det vara sa att vara socialt konstruerade roller skapar de problem de namner? Hos nagra overgar fnittret till mer fundersamma ansiktsuttryck och jag far noja mig med att mojligtvis att vackt nagra tankar, gransen till vad som ar kontraproduktivt ar harfin.

Aven konsekvenserna av hiv/aids har tagit mig tid att upptacka. Fattigdom och sjukdomar har varit en del av det har samhallet langt innan hiv blev uppmarksammat. Vilka problem som ar skapade eller forstarkta av hiv/aids-epidemin ar svart att vid en forsta anblick urskilja. Alla vi moter kan vittna om hur de forlorat unga familjemedlemmar men fa namner aids som orsaken till deras bortgang.

I sondags promenerade vi hem till Gladys for att i hennes hydda spendera kvallen och natten. Gardsplanen ar stor men falten runt omkrig annu storre. Fyra sma hyddor finns utspridda och i mitten betar nagra kor. Har bor Gladys med atta barn, bland dem hennes yngsta dotter som ar 17 ar men ocksa hennes sju manader gamla barnbarnsbarn. Vid 50 ars alder har Gladys redan forlorat fem av hennes tio barn och har nu ansvaret for flera av hennes foraldralosa barnbarn. Det har ar en familj drabbad av hiv/aids och ett exempel pa ett vanligt forekommande monster. Foton pa vaggen berattar om hur de aldsta sonerna blivit skickade till Nairobi eller till och med USA for hogre studier, de yngsta tjejerna gar nu hemma under dagarna eftersom pengar for dem att ens fullfulja grundskolan saknas. Hur 15-ariga Jaqulines sons framtid kommer se ut, vill jag inte ens tanka pa. De stora majsfalten vittnar om hur familjen en gang i tiden levde ett fullgatt liv, nu finns ingen som kan bruka marken. Den liberala teorin om hur varje generation automatiskt far det lite battre, ar i ett samhalle drabbat av hiv/aids en illa fungerande teori.

Ubuntu

Granne med centret bor Rosamel, en pensionerad larare som alltid ger oss ett leende, nagra vanliga ord och ett par citroner fran tradet i hennes tradgard nar vi genar over hennes gardsplan. For nagon dag sedan var hennes man pa besok, han bor annars hos sin fjarde fru, ett antal kilometer darifran. De bjuder oss in i sin hydda, dar Rosemel bor tillsammans med sju av sina barnbarn. Likt manga manniskor vi mott borjar hennes man, utan att nagon direkt fragat, beratta lite av sin livshistoria.

81 ar gammal, ar han sedan lange pensionerad men har nu en egen liten klink pa bakgarden. Medan vi sitter dar och pratar hoppar han plotsligt upp och staller sig stadigt pa ett ben. "Sa har kan inte manga av gamlingarna som soker hjalp hos mig gora", berattar han. Jag som aldrig sett en sa pigg 81-aring, och an mindre i Kenya, forvanas inte over hans pastaende. "De dricker for mycket i unga ar", konstaterar han dystert. Sjalv har han arbetat hart for att kunna forsorja sin familj och darfor aldrig haft rad med sadant, forklarar han. Med fyra fruar och 21 barn, fodda mellan 1949-1987, har han behovt varenda schilling. "Och det ar bara karnfamiljen ska du veta", utbrister han, road over min forundran. Pa sin klinik undersoker han foraldralosa barn utan betalning, vilket tar upp merparten av hans tid. Da och da stoter han pa ett barn som star helt utan omsorg och kan da inte annat an att erbjuda dem ett hem. Allt som allt, med barnbarn och barnbarnsbarn ar de nu 91 stycken i familjen konstaterar han stolt.

Afrikansk solidaritet och storfamiljens omsorg ar ingen myt. Den har raddat manga liv och har spelat en viktig roll i kampen mot hiv/aids. Ubuntu ar ett uttryck, som bland annat Desmond Tuto har anvant, for den medmansklighet men ocksa kanslan av anvar och forpliktelse att ta hand om varandra som praglar manga samhallen i sodra Afrika. Uganda var det forsta landet som hade en kraftigt sjunkande andel hiv-positiva, vilket manga har forklarat med just ubuntu-filosofin. Det kan vara att informera varandra om risker och betydelsen av att andra beteende, besoka och hjalpa de som ar sjuka eller ta hand om de barn som lamnats ensamma. Att ge det man kan och dela med sig av det man har.

En sadan grund i ett samhalle torde vara idealisk for den som har medlena att hjalpa ytterligare men vad jag upplevt hittills ar att nagon sadan forstelse inte finns hos bistandsgivarna. De stora bistandspengarna slungas ut och skapar stor sprickor i samhallena de traffar. Manniskor som

tidigare kampade tillsammans agerar nu pa olika hall for att fa del av kakan. Istallet for att vanda sig till sin granne, forvantas hjalpen komma utifran. Man slutar soka efter egna losningar utan satter sin tillit till de som lovat hjalpa. Ett samhalle som alltid klarat sig sjalvt ar nu beroende. Det ar ett konstruerat men inte mindre riktigt eller akut beroende.

Att manniskor hellre skulle lata sig matas an att skaffa maten sjalv tror jag inte pa men situationen ar ofrankomlig nar en lite donation fran en generos valgorare i vast ar mer an frukten av ett helt ars hart arbete fran morgon till kvall. Bistand har blivit en industri i sig. Projekt skapas som passar inom de internationella bistandsgivarnas ramar men ignorerar kunskapen om det egna samhallet. Om USA:s agenda sager att avhallsamhet ar vagen till att forebygga hiv, kommer det att predikas trots vetskapen om att den informationen inte kommer hjalpa din syster nar hon ar gammal nog att ta sina egna beslut eller helt enkelt gifter sig in i ett polygamt aktenskap. Allt for att fa del av de stora pengarna som oronmarkts for politiska syften i vast.

Att bistand behovs for att hantera den forodande situation som bland annat hiv/aids har skapat i sodra Afrika ar klart men for att inte forstora mer an vad det hjalper kravs en forstaelse for kultur och redan existerande skyddsnat. Att ta ifran manniskor ansvaret for sig sjalva och sin egen situation ar inte en bra borjan.

Insekterna-Hanna 0-1

Tack for alla fina tankar fran alla er som har kant till att jag har varit dalig de senaste dagarna. En kort uppdatering om mitt forhallande till de afrikanska insekterna kommer har.

Antibiotikan och idogt tvattande gav sadan effekt att jag ganska snart kunde klamma in mina stackars fotter i strumpor och skor, som jag sedan dess inte lamnat huset utan. Nya besvar vantade dock. Natten till torsdag hindrade sprangande huvudvark, feberfrossa och illamaende min somn. Ensam med stjarnorna satt jag utanfor huset och aterhamtade mig mellan standiga turer till "halet" pa andra sidan grasmattan. Vid tiden for resten av Madiany att vakna, var jag redan totalt utmattad efter att ha forlorat allt mitt innehall under natten.

Den har gangen behovde jag inte fundera over val av sjukhus, de hundra metrarna till Madiany Hospital var svara nog. Val dar, tog de oss genast forbi hela kon av skrikande barn, halvsovande tanter och talmodiga mammor. Instinktivt kande jag hur fel det var att min hudfarg gav mig foretrade men med ett allt varre illamende och stigande feber kunde jag inte forma mig sjalv att protestera. Trots var rakmacka tog det anda, vad som atminstonde kandes som timmar av plagsamt vantande i hettan innan de hade mina provresultat klara. Diagnosen var malaria och botemedlet en uppsjo av fargglada tabletter, varav bland annat en av de starkaste malariamedicinerna.

Standigt omgiven av manniskor som ena minuten forsakrade mig att jag skulle vara frisk inom "five minutes", for att i nasta be mig att inte do ifran dem, forsokte jag att langsamt fa i mig lite vatska och samtidigt svalja dagens dos av femton tabletter. Min kropp vagrade att behalla nagot alls och mitt tillstand forvarrades under kvallen. Ett att ha avfardat alternativet att bli inlagd pa dropp i Madiany, blev jag morgonen darpa transporterad med sjukhusets pick-up till det modernare sjukhuset i Kisumo.

Jag forsokte uppbada all energi jag hade for att ta mig igenom den langa sjukhusprocessen. En doktor konstaterade snart att jag behovde bli inlagd men lite hander innan de har pengarna i handen och alla papper ar ifyllda. Med ovarderlig hjalp fran mamma och pappa hemifran och Emily som troget har statt vid min sida, kunde jag tillslut andas ut i ett stort ljust rum i den privata delen. Dropp tillsattes, blod tappades och prover togs.

Tva dagar senare ar jag nu pa benen igen. Jag har fatt acceptera att orsaken till mitt tillstand for alltid kommer vara osaker. Kanske var det malaria, kanske inte. Pa sjukhuset i Kisumo pastar de att det var medicinen jag fick i Madiany som forgiftade mig. Sjalv har jag gett upp om klara besked.

Nasta tropiska sjukdom att tampas med ar ringorm som ater (hade det bade efter sodra Afrika och Honduras) har invaderat mitt ben. Pa sjukhuset skrattar de at mig och ber mig att inte ta alla deras afrikanska sjukdomar ifran dem och med lite mer allvar; att inse att jag inte ar afrikan. Kampen mot insekterna fortsatter.

Nagra fler foton fran min vardag

Tipsrunda med hiv-relaterade fragor for 200 av barnen. Kondomer och godis som pris.

Farsk mjolk till teet.

Pa var batfard over till on Mbita stannade vi plotsligt for att nagon hade fatt syn pa en fisk som skulle plockas upp.

Lokal dusch.

Hiv-positivt test.

Emily och Fidel.

Emily samlar energi infor lektion om hiv/aids.

Kycklingen ar slaktat och fardig for tillagning. Ljudet av benen som sugs ut och ogenen som knastrar mellan tanderna gor att jag haller mig till bonor och ris.

Bistand i form av majs och bonor har skeppats fran Europa.

Madaraka day (sjalvstandighetsdagen).

Bonor av alla sorter intas till frukost, lunch och middag.

Hotellet i byn.

Vi undervisar matte med vart hemgjorda material.

Arbete pa majsfalten.

Vara tjejer i forskolan.

Den vanligaste huskonstruktion, skyddar bra mot hetta och regn nar taket inte ser ut som pa den narmaste.

Overallt kan kvinnor ses flatande varandras har.

Meresha and Fidel.

Emily pa "boda-boda", det enda tillgangliga transportmedlet i Madiany.

Vi laser "Linnea i malarens tradgard".

Pa hembesok hos Florence.



Barnens dagliga grot tillagas.


Sally och Lilian, vara vanner pa centret. Lilian ater de sma fiskarna som ska intas hela...



En av killarna, forkladd till masai infor ett upptradande.




Tjejerna ovar traditionell dans utanfor centret.

Ett oforutsett besok i Kisumo

Nar smartan fran min sariga fot steg upp till knat och blixtar av smarta skot genom foten nar jag forsokte stappla fram borjade haromdagen aven mitt humor och min ork att paverkas.

De senaste tva veckorna har jag gang pa gang blivit forsakrad om att saren snabbt kommer laka oavsett hur variga eller svullna de har sett ut. "Just a few days". Alla i byn har varit engagerade. Nagon har hjalpt till att grava ut de sma maskarna, andra har kommit forbi med klarlila eller oranga vatskor i ateranvanda whiskyflaskor av plast som vid applicering bade luktat och smartat som rent gift. De flesta har dock mest deltagit med ojande och goda rad. Nar jag linkar fram genom byn ser varenda luo-kvinna det som sin plikt att bekymrat fraga vad felet ar och brutalt trycka lite pa min fot innan de muttrar nagot och vandrar vidare. Uppmaningarna om vad jag borde ha gjort for att undvika de 15 jiggasarna ar manga.

Min oformogenhet att ta mig fram fick mig igar att langsamt stappla mig till sjukhuset for att meddela att vi inte kunde folja med det mobila sjukhuset ut for att besoka de isolerade fiskarsamhallena. De tittade bekymrat pa min tennisboll till fot och bad att direkt fa sticka en spruta i mig for att undvika stelkramp.

Trots att jag varje dag rekommenderar de unga tjejerna att anvanda sig av sjukhusets tjanster fann jag mig nu tveksam till att sjalv satta mig pa de slitna britsarna och lata dem sticka en nal i mig och diagnostisera min smarta. Jag slets mellan tanken att om det ar bra nog for dem borde det vara bra nog for mig och instinkten att lata min forsakring betala for ett besok pa det modernare sjukhuset i Kisumo. Efter patryckningar fran familjen darhemma overgav jag Madianys valvilja och begav mig till Kisumo.

Val pa sjukhuset fick jag mota lakare som bekymrat skickade mig vidare. Van vi den svenska sjukvarden, blev jag dock glatt overaskad over hur snabbt jag fick se en specialist som gav mig en stelkrampspruta, antibiotika och antiinflamatoriskt samt nagot nytt gift att smeta pa mina jiggas. Han beskrev det som en "secondary inflamation". Infektionen i tarna fran jiggasarna hade spridit sig i hela foten.

Visst inser jag att ingen tjanar pa att jag inte soker kompetent lakarvard men situationen ar annu en smartasam paminnelse om hur olika varldar vi lever i. Nar jag satt och baddade min fot i sondags kom Beatrice man forbi och berattade att hon nu avlidit. Pa vag ut genom grinden, for att paborja var resa mot Kisumo moter vi en av pojkarna som har vita maskar over hela det rakade huvudet och uppvisar de speciella utslagen fran utvecklad aids. Jag linkar vidare pa min svullna fot och forsoker att inte tanka pa alla jag kanner som skulle behova det har lakarbesoket battre an jag.