Ett oforutsett besok i Kisumo

Nar smartan fran min sariga fot steg upp till knat och blixtar av smarta skot genom foten nar jag forsokte stappla fram borjade haromdagen aven mitt humor och min ork att paverkas.

De senaste tva veckorna har jag gang pa gang blivit forsakrad om att saren snabbt kommer laka oavsett hur variga eller svullna de har sett ut. "Just a few days". Alla i byn har varit engagerade. Nagon har hjalpt till att grava ut de sma maskarna, andra har kommit forbi med klarlila eller oranga vatskor i ateranvanda whiskyflaskor av plast som vid applicering bade luktat och smartat som rent gift. De flesta har dock mest deltagit med ojande och goda rad. Nar jag linkar fram genom byn ser varenda luo-kvinna det som sin plikt att bekymrat fraga vad felet ar och brutalt trycka lite pa min fot innan de muttrar nagot och vandrar vidare. Uppmaningarna om vad jag borde ha gjort for att undvika de 15 jiggasarna ar manga.

Min oformogenhet att ta mig fram fick mig igar att langsamt stappla mig till sjukhuset for att meddela att vi inte kunde folja med det mobila sjukhuset ut for att besoka de isolerade fiskarsamhallena. De tittade bekymrat pa min tennisboll till fot och bad att direkt fa sticka en spruta i mig for att undvika stelkramp.

Trots att jag varje dag rekommenderar de unga tjejerna att anvanda sig av sjukhusets tjanster fann jag mig nu tveksam till att sjalv satta mig pa de slitna britsarna och lata dem sticka en nal i mig och diagnostisera min smarta. Jag slets mellan tanken att om det ar bra nog for dem borde det vara bra nog for mig och instinkten att lata min forsakring betala for ett besok pa det modernare sjukhuset i Kisumo. Efter patryckningar fran familjen darhemma overgav jag Madianys valvilja och begav mig till Kisumo.

Val pa sjukhuset fick jag mota lakare som bekymrat skickade mig vidare. Van vi den svenska sjukvarden, blev jag dock glatt overaskad over hur snabbt jag fick se en specialist som gav mig en stelkrampspruta, antibiotika och antiinflamatoriskt samt nagot nytt gift att smeta pa mina jiggas. Han beskrev det som en "secondary inflamation". Infektionen i tarna fran jiggasarna hade spridit sig i hela foten.

Visst inser jag att ingen tjanar pa att jag inte soker kompetent lakarvard men situationen ar annu en smartasam paminnelse om hur olika varldar vi lever i. Nar jag satt och baddade min fot i sondags kom Beatrice man forbi och berattade att hon nu avlidit. Pa vag ut genom grinden, for att paborja var resa mot Kisumo moter vi en av pojkarna som har vita maskar over hela det rakade huvudet och uppvisar de speciella utslagen fran utvecklad aids. Jag linkar vidare pa min svullna fot och forsoker att inte tanka pa alla jag kanner som skulle behova det har lakarbesoket battre an jag.