Kenyas fortsatta kamp

I skuggan av fotbolls-em antar jag att utrymmet ar om mojligt annu mindre an vanligt for nyheter fran vardagen pa den afrikanska kontinenten. Har fortsatter forstas kampen aven efter de vasterlandska journalisterna lamnade landet i och med uppgorelsen i varas och Kenya kommer lange att leva med konsekvenserna av valdet som foljde forra arets val.

Langt ifran maktcentret i Nairobi ar min egen tillgang till information ocksa begransad men av motena med manniskor skapar jag min bild som bara ar en av manga av ett stort land i stor forandring.

Forklaringarna ar komplexa till hur ett fredligt land som Kenya sa snabbt kunde utveckla det vald som dodade over 1000 personer och fordrev uppemot en halv miljon fran sina hem. Nagra av mina erfarenheter de senaste veckorna har fordjupat min forstelse nagot. Kenyanerna ar ett politiskt folk. Pa bussen, i matkon, under korta moten pa gatan, overallt diskuteras den senaste politiken. I de sma lerhyddorna i Madiany pryds vaggarna med affisher av Raila (den forne oppositionsledaren och numera premiarministern) och politikerna hyllas som kandisar landet runt. Det betyder dock inte att de undgar kritik, tvartom gor den vanliga kenyanens intresse for statsmakten att de ar standigt granskade. Manniskor jag moter som aldrig lamnat sin by vet vilka som har ansvaret for att de inte har mat for dagen. Trots mycket bitterhet verkar de aldrig sluta hoppas, "regeringen maste hjalpa sitt folk" konstaterar de.

Det ar dock mot politikerna i sig som det storta intresset riktas och den politiska riktning de representerar verkar oftast vara mindre viktig an deras ursprung. Att forsta Kenyas politik kraver en forstaelse av de olika folken och deras betydelse. Raila Odinga harstammar fran vastra Kenya och tillhor lou-folket, vilket gor att det i princip inte gar att finna nagon som inte ar trogen anhangare till honom och hans parti ODM i den har delen av landet. Samma sak galler antagligen i de centrala delarna, varifran president Kibaki harstammar. Aven har maste forklaringarna sokas pa olika hall. Motsattningarna mellan folk, skapade framforallt av kolonialmakterna, ar inte unikt for Kenya. Men att bara se det som annu ett afrikaskt krig mellan olika folkgrupper, som det garna speglades i medierna, ar for enkelt. Det ar ett valkant faktum i Kenya att landets politiker gynnar sig sjalv och sina egna. Korruptionen ar utbredd och manga vittnar om omojligheten i att fa ett jobb inom staten utan kontakter. I en kultur dar hela samhallen kan anses tillhora din familj ar det manga som hoppas kunna fa ta del av kakan.

Nar en utbredd fattigdom laggs till det ar desperationen i valdsamheterna lattare att forsta. Det hopp som byggdes upp under de langa valkampanjerna, i vilka manniskor lade ner sin sjal, forbyttes i en oerhord besvikelse. Med det inte sagt att de fruktansvarda mord och valdtakter som agde rum ar ursaktade men forstaelsen ar viktig for den fortsatta utvecklingen. Manniskor jag pratar med vittnar om att allt inte ar glomt, besvikelsen finns fortfarande dar, losningen ar inte optimal men allt ar battre an ett inbordeskrig. De prisar alla Kofi Annans medling men fa ser det som en varaktig losning. Tidningarna rapporterar dagligen om motsattningar mellan presidenten och premiarminstern, i allt fran politiska fragor till hur de behandlar varandras livvakter och oppna brak om vem som forst fick ta sin motorcykel in pa stadion pa sjalvstandighetsdagen.

De allvarligaste meningsskiljaktigheterna har rort behandlingen av de personer, mestadels unga killar, som togs till fanga under valdsamheterna. Medan Kibaki har hallt fast vid att lagen maste ha sin gang, har Odinga argumenterat for amnesti. Han menar att manniskor som protesterade mot ett riggat val inte kan sattas i fangelse. Mycket star pa spel. Om Kibaki inte lyckas, ar det en stor prestigeforlust, bade infor det internationella samfundet och infor sitt folk och visar att Kenya inte ar moget att hantera situationen pa ett satt som ankommer en demokratisk stat. Aven de manga familjer som direkt drabbats av valdet skulle ha svart att acceptera att forovarna gar fria. En prestigeforlust for Kibaki innebar en vinst for Odinga, som ocksa maste visa for det folk som rostade och kampade for honom att han star pa deras sida. En utredning av vad som hande, ser jag dock som nodvandig for att Kenya ska kunna ga vidare. Ett erkannade av misstag fran bada sidor skulle forhoppningsvis kunna radda situationen. Kanske en aterforenande process som i Sydafrika eller en tribunal med hjalp utifran som i Rwanda, det finns manga modeller att ta efter men att tro att manniskor glommer ar farligt naivt.

Den oroliga starten pa aret far dock konsekvenser for manga fler an de direkt drabbade. Skolorna pa landsbygden vittnar om en massiv tillstromning av elever, vilket har gjort den redan befintliga lararbristen an mer akut. Klassern ar nu uppemot 60 elever stora. Manniskor som forlorade sina hem eller flydde fran valdsamhetarna i staderna, atervande till sina byar och sokte hjalp fran sina slaktingar. Kenya star ocksa infor en akut matbrist. Redan nu har matpriserna stigit i fruktan for den uteblina skorden pa grund av att manniskor inte kunde bruka sitt land under valdsamheterna. Jordbruket ar den utan konkurrens storsta inkomstkallan och 80% av folket bor fortfarande pa landsbygden och ar beroende av att kunna odla sin egen mat. Utifran kommer matsackar som lagras for att anvandas nar situationen blir som svarast. I gar presenterades budgeten som har fatt namnet "the people's budget" for att den fokuserar pa att ta folket genom hungersnoden. Skatt pa brod, mjolk och ris har helt tagits bort, och aven importtullarna sanktes kraftigt.

Politikern det pratas mest om ar dock varken Kibaki eller Odinga, utan Obama. Han ar antagligen lika omnamnd har som i USA. Tidningarna foljer hans framgang nitiskt, varenda litet skjul till affar bar snart hans namn. For amerikan ar han ju egentligen inte, mer Kenyan och annu mer luo. Hans pappa harstammar fran en by alldeles i narheten av dar jag bor, vilket ingen later dig glomma. "Soon we, the Africans, will rule over the white people", skrattade en man pa bussen. Hoppet ar stort och jag onskar jag kunde dela deras tilltro till att forandringen kommer na anda till Madiany.