Kondomer och maskar

Mitt uppdrag i Kenya ar att arbeta med hiv/aids men jag insag snabbt att det kan omfatta vad som helst i ett samhalle, dar var fjarde personer lever med viruset och alla pa nagot satt ar direkt berorda. Vi arbetar med hiv nar vi undervisar de 15 foraldralosa barnen under ett mangotrad varje formiddag men ocksa nar vi hjalper ungdomsgruppen att for hand ploja akern for att kunna bli sjalvforsorjande pa mat.

Jag soker standigt forklaringar i min omgivning till varfor andelen hiv-positiva i det har omradet ar sa hog som 23%. Vad skiljer Madiany fran andra delar av Kenya (nationellt ar siffran 6,3%) och framforallt fran varlden utanfor sodra Afrika? Min van fran staden, forklarade allvarligt att fisken fran sjon de ater, gor att de far en onataurligt stor sexlust. Nagot sadant enkelt svar finns inte utan att vara oppen for komplexiteten i epidemins orsaker och konsekvenser ar ett forsta steg.

Darfor fann jag mig sjalv de forsta veckorna nagot avvaktande till att ta mig an utmaningen att mer direkt arbeta med hiv. Vad kunde jag bidra med utan forstalese for varken kulturen eller utmaningarna i det har samhallet? Jag forsokte lyssna, se och lara for att skapa mig en storre forstaelse men fragorna blev bara fler. Jag kande mig maktlos nar alla jag fragade namde brist pa mat som det enda problemet och storsta utmaningen. Jag forsokte finna ett hal dar vi tillsammans kunde bryta oss in i den onda cirkeln men fann det svart att se luckorna nar jag annu inte hade forstaelse for grunden. Visserligen har jag fordelen att ha manniskor omkring mig som jag kan diskutera mina fragor och funderingar med men svaren skiljer sig ofta at och ar svart att skapa sig nagon helhetsbild ur. De flesta jag fragade nekade till att brist pa information ar problemet. De namnde att staten satsat pengar pa undervisning om hiv/aids i skolorna och att sjukhuset tillgodoser alla med material. Da och da motte jag dock nagon som skakade pa huvudet och fragade mig hur jag kunde tro att de visste tillrackligt nar varje dag nya manniskor smittas av viruset.

De hembesok vi gjorde, bara spadde pa kanslan av hopploshet. Beatrice, 22 ar, lag hopkurad under en filt nar vi valkomnades in i hyddan av hennes svarmor. De glansiga ogonen som motte mig, framstod som enorma i det magra ansiktet. Jag forsokte forestalla mig att ha levt hennes 22 ar istallet for mina men fann det omojligt. Hon har forlorat tre av sina barn, det fjarde smyger under vart besok tyst in i hyddan och kurar forsiktigt in sig bredvid sin mamma i soffan. Beatrice ogon fylls av tarar nar hon berattar hur hennes dotter har varit tvungen att sluta skolan pagrund av avstandet och kostnaden men bakom tararna finns ocksa vetskapen att hon snart kommer lamna henne i en hard varld utan forutsattningar. Mitt medlidande ar inte mycket vart nar hennes verklighet inte ens rymms inom min forestallningsformaga.

Mojlighterna att kunna bidra till det preventiva arbetet framstod da som storre. Emily och jag begav oss darfor till de narmaste skolorna och fragade om de kunde upplata nagra timmar i veckan at oss. Antagligen mer intresserade av vart ursprung an av vart tema, blev vi som vanligt varmt valkomnade.

Det ar ett spannande arbete. Vi har haft fran 40 min till tva timmar langa samtal med olika aldersgrupper men hittills bara tjejer. Med varje grupp har vi lart oss lagot nytt som gjort att vi behovt modifiera vart upplagg. Manniskors olika asiker om vilken kunskap ungdomar har, har alla blivit bekraftade pa sitt satt. Tjejerna skulle i somnen kunna svara "bloodtransfusion and sexual intercourse" pa fragan vad som kan kan sprida viruset och "abstain" som svar pa alla andra fragor. Men det ar lite vart nar de saknar kunskapen om vad en kondom ar och ar osakra pa om hiv smittar genom en handskakning.

I sma grupper med runt 10-15 tjejer, har vi forsokt att skapa en plats for diskussion och oppen dialog. Vi har med deras hjalp velat skapa ett samtal som direkt beror dem och utgar ifran deras verklighet. I den verklighet de lever i finns inte speciella riskgrupper, alla ar under risk. HIV praglar deras samhalle och deras liv och maste diskuteras i det sammanhanget och inte som vilket annat vetenskapligt amne som helst. Vara samtal behandlar darfor lika mycket amnen som sex, relationer och konsroller som hiv och aids direkt.

I present av min finurliga syster har jag fatt ett gosedjur i form av ett hiv-virus som vackt viss forskracklelse men mest skratt nar jag borjat med att skicka runt det i vara grupper och bett dem presentera sig med sitt namn och nagot de gillar med sig sjalv, vilket de finner ytterst pinsamt. Beroende pa tid och aldersgrupp har vi sedan provat olika ovningar. Gemensamt har varit att vi fokuserat lika mycket pa vad som inte sprider viruset och myterna kring det, som pa de situationer som faktiskt utsatter dem for risken. Grunderna for och omfattningen av stigman som omgardar hiv/aids ar svar att forsta men tva huvudlinjer har jag kunnat identifiera. Den forsta, radslan for att sjalv smittas, ar lattast att jobba med eftersom den till stor del grundar sig pa okunskap. Genom olika ovningar vill vi fa dem att fundera kring de fyra kroppsvatskorna som kan sprida viruset och darmed sjalva kunna utesluta kyssar, mat och toaletter som smittovagar. Misstanksamheten ar dock stor, "not even deep kissing?" fragar en av tjejerna generat och jag forsakrar dem om att de kan kyssas hur lange och intensivt de vill och de utbrister i skratt.

Mer djupgaende och svarare att komma at ar de fordomar och attityder kring hiv/aids som finns spridda i alla samhallen. Att hiv anses forknippat med ett omoraliskt beteende gor att det ar vanligt att manniskor anses fortjana det och att det for skam over familjen. En sadan stigmatisering kan gora att manniskor hellre valjer att do ensamma an att soka hjalp och att viruset tillats fortsatta att spridas nar manniskor fornekar sin status. Vi har genom ett kort rollspel forsokt visa hur en person snabbt kan sprida viruset genom ett helt natverk av manniskor med olika levnadssatt och beteenden. Vi har delat ut olika roller, nagon har varit den otrogna kvinnan, en annan kvinnan som aldrig haft sex fore aktenskap men gifter sig med en man med tva andra fruar, en annan den bedragna mannen som sprider det utan vetskap till sin nasta flickvan. Vi har foljt viruset fran person till person och de har sjalva fatt fasta ett rott band pa trojan nar de tror sig blivit smittad. Snart bar de alla det roda hiv-bandet som visar att vi alla ar en del av kampen. Budskapet ar hart, lita aldrig pa nagon annan an dig sjalv. Men ocksa, vem som helst ska smittas, det ar ingens fel men allas ansvar.

I klassrummet finns en affish med budskapet "abstain or use a condom", varav den sista delen ar knappt synlig efter att lararen desperat forsokt stryka over ordet "condom". Jag slutar aldrig upproras over hur manniskor kan undanhalla information som kan radda liv. Men inte ens budskapet om avhallasamhet nar anda fram nar den grundlaggande kunskapen saknas och aldrig forklaras. "Can you get pregnant even if you abstain?" ville en av tjejerna veta efter att antagligen sett manga tjer runt omkring henne gravida trots att de predikar om avhallsamhet. Forvirringen kring kondomer ar stor och vi har nu funnit oss tvugna till improviserade kondomdemonstrationer med en majskolv eller banan som hjalpmedel. Tjejerna skrattar hysteriskt men foljer det med storsta intresse. Jag far manga ganger anstranga mig for att inte visa min forvaning eller forfaran over de fragor som foljer. De har hort att kondomer kan ge tjejen allvarliga sjukdomar, att de inte skyddar mot hiv eller att anvanda tva pa samma gang ar sakrast.

"Can you get hiv even if you are married?" fragar en av tjejerna forvanat. Aven detta ar en farlig konsekvens av budskapet om avhallsamhet. Manga lever i tron att sa fort de gift sig ar de sakra. Av de manga historierna om utomaktenskapliga affarer men aven av de vanligt forekommande polygama aktenskapen vet jag att sa inte ar fallet. Jag hor mig sjalv betona hur viktigt det ar att ta kontroll over sin egen kropp och anvanda kondom aven inom aktenskap men vet hur tomma mina ord ar. Forsiktigt forsoker jag antyda fordelen med att ha en partner i taget men finner mig farligt nara gransen for kulturcentrism. Aven om manga unga nu sager sig foredra monogama relationer ar acceptansen for parallella forhallanden fortfarande hog bland de unga tjejer jag pratat med. En kompis erbjod mig pa fullt allvar att bli hennes co-wife. Hon forsakrade mig om att hennes pojkvan var mycket stilig och att hon sjalv skulle skota hushallet, ett kap for min del helt enkelt.

For ovrigt har veckan praglats av jiggas. Sma insekter som gommer sig i den dammiga jorden och kryper in i fotterna, dar de lagger agg och vaxer till tjocka vita maskar. Efter att ha plockat ut nio sadana ur min fot, varav fyra stycken bara i stortan (smartsamt nog precis i nagelbandet) ar mina fotter nu fyllda av oppna sar. Ett lonlost heltidsarbete att forsoka halla dem rena pa de leriga stigarna och med bristfalliga faciliteter. Latt att kanna sig fanig nar jag linkar runt, stodjande pa ena foten medan jag undervisar barn vars fotter ar helt svullna av jiggas och infekterade sar. Medlidsamma forsok att tvatta deras fotter och kopa dem ett par skor verkar inte hjalpa mycket.