Snarig diplomati
Det ar med intresse jag foljer de senaste dagarnas politiska storm i Honduras. For aven utan de svarigheter jag har att hanga med i den massiva nyhetsbevakningen pa spanska ar det en snarig historia. Jag vet inte om svallvagorna natt hela vagen till sverige men annars kommer har ett kort referat.
Callejas, president i Honduras 90-94, blev i tisdags nekad visa in i USA och fick snopen vanda hem efter 20 timmars vantan pa Miamis flygplats. USA forklarar beslutet med de krafttag mot korruption i utvecklingslander G8-landerna enats om. Callejas regering har lange varit misstankt for korruption och Calleja sjalv har gjort flera tvivelaktiga affarer men aldrig blivit falld for nagot. Om tillrackliga bevis saknas eller de frikort han tilldelats ar annu ett steg i korruptionsharvan ar jag inte tillrackligt palast for att avgora.
"En skam for vart land", verkar vara den sjalvklara reaktionen. Samma skam som de kanner nar den nuvarande presidenten Zelaya visar sig i TV med cowboyhatt eller later hela sin familj fotograferas med Bush nar han ar pa stadsbesok. Drommen om att tas pa allvar, att vara med bland de viktiga landerna, att vara respekterat ar aterigen krossad.
Historien forefaller enkel: ett riktigt beslut och en viktig markering. Men tillfalligheterna ar manga. Samma dag haller president Zelaya tal i FN, starkt kritiskt mot den neoliberalistiska utvecklingen och marknadsekonomin. Den amerikanska ambassadoren i Honduras kraver en forklaring. Dessutom, med just detta visa, rorande en EX-president, lyckades inte de amerikanska myndigheterna fa fram ett beslut forran Calleja redan satt pa planet till Miami. Tillfalligheter eller en tydlig markering? En krankning av suveraniteten eller ett naturligt beslut? Diplomati pa hog niva ar det i alla fall.
Callejas, president i Honduras 90-94, blev i tisdags nekad visa in i USA och fick snopen vanda hem efter 20 timmars vantan pa Miamis flygplats. USA forklarar beslutet med de krafttag mot korruption i utvecklingslander G8-landerna enats om. Callejas regering har lange varit misstankt for korruption och Calleja sjalv har gjort flera tvivelaktiga affarer men aldrig blivit falld for nagot. Om tillrackliga bevis saknas eller de frikort han tilldelats ar annu ett steg i korruptionsharvan ar jag inte tillrackligt palast for att avgora.
"En skam for vart land", verkar vara den sjalvklara reaktionen. Samma skam som de kanner nar den nuvarande presidenten Zelaya visar sig i TV med cowboyhatt eller later hela sin familj fotograferas med Bush nar han ar pa stadsbesok. Drommen om att tas pa allvar, att vara med bland de viktiga landerna, att vara respekterat ar aterigen krossad.
Historien forefaller enkel: ett riktigt beslut och en viktig markering. Men tillfalligheterna ar manga. Samma dag haller president Zelaya tal i FN, starkt kritiskt mot den neoliberalistiska utvecklingen och marknadsekonomin. Den amerikanska ambassadoren i Honduras kraver en forklaring. Dessutom, med just detta visa, rorande en EX-president, lyckades inte de amerikanska myndigheterna fa fram ett beslut forran Calleja redan satt pa planet till Miami. Tillfalligheter eller en tydlig markering? En krankning av suveraniteten eller ett naturligt beslut? Diplomati pa hog niva ar det i alla fall.
posted by Hanna at 2:58 PM
3 Comments:
Hej hej hopp jag ar i Barcelona har ar det varmt och skont jag ska tita pa gaudi och ata tapas och hamburgare saknar dig puss o kram!
Voj, voj! Det var verkligen komplicerat. Man ska nog akta sig för att hamna i knät på USA, det är min åsikt. Imorgon ska jag dansa på slottet!
/Mostern
Hej! Först nu är jag tillbaka efter en lång skön sommar på Saråsen. Visste att du skulle till Honduras men förskräcks av osäkerheten och alla faror. Var rädd om dig, du behövs med din klarsynthet, entusiasm och klokskap. Jag kommer att följa dina bloggar med skräckblandad förtjusning
Guatemalakompisen kerstin
Post a Comment
<< Home