Medmänsklighet eller kolonialism?

Volontär. Frivilligarbete är den enkla betydelsen av ordet men hos de flesta väcker det många fler känslor och reaktioner. Ett sätt att rena sitt samvete, den nya kolonialismen eller bara en droppe i havet. Andra ser det som en vacker handling, att dela med sig av sin tid eller en nödvändig hjälpinsats.
För mig har det heller aldrig varit självklart men jag tycker framförallt att den ofta ensidiga synen på volontärarbete är problematisk. Åker man med förutsatsen att hjälpa kommer man bli besviken när det är individer och inte den grupp med behövande människor som utmålas i medierna man möter. Tanken om den vite mannen som hjälper "de utsatta" lever kvar och innan vi har tänkt om kommer vi varken att ha en fungerande biståndspolitik eller fullt ut ha gjort upp med vårt koloniala arv. Lika upprörd kan jag dock bli av de människor som lutar sig tillbaka och motiverar sitt oengagemang med att man ändå inte kan rädda hela världen. Erkänn åtminstonde att ni är för bekväma för att försöka!
Jag antar att jag känner att jag behöver försvara mitt beslut att åka som volontär till Honduras ett år. Många av mina funderingar innan jag bestämde mig byggde på erfarenheterna från södra Afrika. Månaderna där gav en längtan efter att uppleva mer men framförallt krossade det några illusioner och skar av en bit av min naivitet. Om vi ser volontärarbetet som ett sätt att utbyta erfarenhet och kunskap, öka förståelsen, bidra med det man kan och genom detta kanske göra världen lite bättre borde det väl vara okomplicerat. Tyvärr skapar en allt för lång historia av förtryck fortfarande svårigheter. Var mina försök att diskutera jämställdhet och mänskliga rättigheter i en skola in Swaziland ett uttryck för nykolonialism eller medmänsklighet? Jag vet fortfarande inte.
För mig är det viktigt att jag åker med en organisation som ICYE, vars tydliga syfte är kulturutbytet, alltså den sociala interdependensen som statsvetarna skulle uttryckt det, och inte välgörenhetsarbete. Nödvändigt för att jag ska åka är att jag känner att jag gör ett jobb som inte skulle bli gjort annars. På samma sätt som de dumpade USA-märkta spannmålssäckarna kan gratis arbetskraft konkurrera ut billig arbetskraft. Min föreställning att det undviks både av att det är väl insatta hondurianer som förmedlar kontakten med projekten och att jag står för alla kostnader själv. Jag hoppas att jag på ett år inte bara själv kommer fyllas av erfarenheter utan även kunna dela med mig av några också.