Fragment fran mitt liv som honduran

Honduras ar bara fragment for mig just nu men jag tankte att jag kunde dela dessa atminstonde. Tegucigalpa ar kontrasternas stad. De grona kullarna omger den avgasfyllda staden, de generosa och valkomnande honduranerna varnar oss for stadens manga farligheter och grindarna som gommer de overflodiga tradgardna, swimmingpoolerna och barbiedockshusen ligger vagg i vagg med skjulen som verkar kunna blasa omkull av en vindpust.
Anda kanns Tegus redan som min stad, som mitt hem. Honduranerna skrattar nar jag kutar over vagen for att undvika bilar som varken anvant en blinkers, stannat vid ett rodljus eller foljt nagon annan trafikregel i hela sitt liv. De skrattar nar jag pa min stapplande spanska forsoker fraga vad det ar de menar att jag ska stoppa i min mun eller hur jag ska gora for att min mobil ska fungera. De skrattar nar jag med mitt blonda har, min langa, rangliga kropp och mitt konstiga uteseende forsker bli en av dem. Men jag ger inte upp sa latt.