Wednesday, September 13, 2006

Barnens dag i Honduras

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Jag tittar på bilderna och ser att det stämmer det du skriver "du saknar många av oss här hemma, men du längtar inte hem". Du hör hemma där också, i den mystiska myllande - och gröna - staden med dess fantastiska barn. Om än spanskan lägger en del hinder för verklig kommunikation, så har du ju det viktigaste universella språket, kroppsspråket. Du är, helt objektivt, en underbar person, Hanna!

13 September, 2006 16:49  

Post a Comment

<< Home