En utdoende kultur?

"Ja, valkommen till Honduras da, landet som gar att beskriva som det samsta av USA" sade damen pa svenska ambassaden som precis hade forflyttats fran Bolivia. Det var orattvist och oproffisionelt sagt men sant for den som bara ser till ytan av Tegucigalpa. Den som vantar sig Guatemalas och Bolivias exotiska charm kommer bli besviken. Det ar inte indianansikten du moter pa gatorna, utan mestisers. Det ar inte tygstycken i hemvavda monster de bar, utan jeans och t-shirt precis som vi. Det ar inte i de sma standen med kvinnorna som saljer nybakade tortillas de flesta koper sin lunch, utan pa en av de hundratals snabbmatskedjorna bredvid.
Men for mig ar den honduranska kulturen redan sa mycket mer, trots att jag annu inte besokt Cópans valbevarade mayatempel eller det stolta garifunafolket i norr. Det ar manniskorna som oppnar sina hem for mig utan att veta nagot om vem jag ar, skamten som jag inte skulle forsta ens om jag hangde med pa deras smattrande spanska och blandningen av manniskor, varderingar, kulturer som utgor den honduranska kulturen just i detta ogonblick. Pa samma satt som folkdrakt och sill inte ar det forsta som fyller mitt huvud nar jag tanker pa den svenska kulturen.
Darmed inte sagt att vi ska glomma det som skapat dagens situation, som spanjorernas overgrepp och brannande av allt som paminde om ursprungskulturerna, Honduras extrema beroende av USA och skolornas bristande undervisning i sin egen historia och sprak. Beroendet av USA har manga ansikten. Presidenten, som krampaktigt leende, lovar den amerikanska ambassadoren att an en gang andra ett beslut. Ungdomarna vars enda onskan ar att fa lamna landet for att forverkliga sina drommar i ¨frihetens land¨. Bristen pa stolthet som gor att pengarna som finns anvands till att skapa en egen varld bakom murarna, sa olik resten av samhallet som mojligt. De forodande konsekvenserna av en BNP som till lika stor del bestar av hemskickade pengar fran slaktingar i USA som export.
Jag tror daremot inte losningen ar att likt andra latinamerikanska lander stanga granserna, skicka ut de amerikanska foretagen och leva i en forstallning om ett oberoende som inte gar att uppna i dagens varld. Lat oss istallet arbeta langsiktigt for ett land som har mojlighet att utbilda sitt folk, konkurrera med sina egna foretag och arbetskraft och inte ar beroende av andras valvilja. Ett land som har mojlighet att bade paverka och paverkas.