Tuesday, March 06, 2007

Objekt eller subjekt


Jag har aldrig foraktat modellyrket, det ar en nodvandig del av vart kapitalistiska samhalle. Att arbeta som modell betyder inte att man har mer ansvar for sexualiseringen och objektifieringen av kvinnokroppen an den som ater kott har for kottindustrins grymheter eller den som koper HM:s klader har for exploatering av kinesiska barn. Ett mojligt moraliskt ansvar men ett forstaligt satt att dra nytta av den verklighet vi anda ar tvingade att leva i.
Sjalv har jag dock inte velat utsatta mig for, mer an vad samhallet anda tvingar mig till, att reduceras till ett objekt. Darfor hojde manga pa ogonbrynen nar jag berattade att jag frivilligt staller upp som modell for CEM-H:s stora kampanj och dessutom naken.
For mig motsager det inte, utan ar snarare i enlighet med mitt beslut att inte gora vanliga modelljobb. Att visa upp min kropp har aldrig varit det som hindrat mig, det har varit oviljan att sarsklija min kropp fram min personlighet, reducera min kropp till ett objekt, vara en del av den industri som lar oss hur vi ska vara som kvinnor for att attrahera man.
Det ar en kampanj for kvinnors sexuella rattigheter (derechos sexuales y reproductivos) och en del i kampen mot HIV/Aids. Den bygger pa tanken att vara kroppar tillhor oss sjalva, ar vackra vilken form de an har och ar varda att skydda. I Honduras ar det en kontroversiell kampanj och nagot liknande har aldrig gjort innan. Visst ar det en kampanj som kommer och ar tankt att vacka uppmarksamhet men hoppet ar anda att fler kommer att se det vackra an det nakna i kropparna pa fotona.
Fyra kvinnor var vi, alla med olika kroppsformer, alla arbetande for kvinnors rattigheter, som traffades en sondag i en ljus vindslokal tillsammans med tva konstnarer och en fotograf med assistenter. Vara kroppar malades i vackra motiv med inspiraration i de fyra elementen. Mitt ena brost tacktes av en terracota-fargad kanna som over min mage haller en strom av vatten. Min kropp har aldrig vart sa vacker. Efter hundratalsfoton i olika miljoer borjade jag forsta modellernas hoga arvoden. Trott men nojd med mitt dagsarbete kunde jag efter atta timmar vandra hem for att invanta dagen da jag kommer motas av min kropp vid infarten av min hemstad.

2 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Sara säger: Att om det lilla människan kan göra något så måste den lilla människan göra det, inte bara lita på att någon annan gör det.
Det är helt rätt tycker jag. Du är modig Hanna, så modig. Men var ändå försiktig. (mammamåstesnack)
När jag köpte ett nytt busskort idag, som går ut den 5.4, så ilade det av glädje inom mig. Då är vi tillsammans hos dig!

06 March, 2007 14:34  
Anonymous Anonymous said...

wow hanna! du får måla dig sådär när vi går ut i barcelona! saknar dig oändligt, vill inte ens tänka på det. :(

12 March, 2007 08:48  

Post a Comment

<< Home