Vale la pena protogerme

Efter manga timmar, manga moten och manga samtal i den problemfyllda stadsdelen Col. Cruz Roja borjade tanken pa att dar halla en kurs i feministiskt sjalvforsvar att fodas. Antalet kvinnor som utsatts for vald ar fler an pa de flesta andra stallen, osakerheten bland tonarstjejerna stor och tonarsgraviditerna manga. Upprort mig har till exempel berattelser som: ”nej jag har aldrig blivit utsatt for overgrepp men min pojkvan tvingar mig att ha sex mot min vilja”.
Jag planerade val och i lordags vara dagen for att for forsta gangen ensam ha ansvaret for en workshop (dock med god hjalp av Jossan). Forutsattningarna var inte de lattaste, ett tjugotal ungdomar mellan 12 och 24 ar, manga ovana att koncentrera sig langre stunder och jag med min fortafarande nagot knaggliga spanska och med totalt annorlunda bakgrund och referensram.
Jag borjade med att krossa deras forestallningar om att vi enbart skulle lara oss att slass. Jag betonade bade valdet som en sista utvag samt nodvandigheten av mentalt sjalvforsvar for att vara kapabel att anvanda det fysiska. Jag pratade om sjalvkanslan som det grundlaggande, att det ar vart besvaret att gora motstand. Hur viktigt det ar att laras sig att inte ta pa sig skulden, att inte skammas for andras handlingar och att ett overgrepp aldrig kan vara mitt fel. Under en alldeles for kort dag pratade vi sedan om mentalt, verbalt och fysiskt sjalvforsvar saval som vikten av systerskap och kunskap om var situation.
Trots forsok att blanda teori med praktik, samtal med fysika ovningar, samarbetsovningar och lekar var det stundtals svart att fa dem att lyssna. Vara anstrangningar belonades dock med en bra diskussion, stort engagemang i de fysiska ovningarna, manga skratt och mycket positiv feedback. Likt manga ganger forut kanner jag nar jag atervander till mitt trygga hem i Tegus att jag fatt mer tillbaka an vad jag gett men om en enda ny tanke har fotts hos nagon av tjejerna kan jag vara nojd.